När jag var liten var jag riktigt, riktigt smal. Så pass mager att jag blev retad för att vara ett vandrande skelett, flickan med tandpetarbenen osv.
Pappa kallade mig för långskängelmyggan, en sån där stor "mygga" med långa, smala ben.
-passa så inte benen går av, var en ständig kommentar när jag skulle hoppa ner från en stol tex.
Men säg den lycka som varar ;-) (smått ironisk).
I puberteten började kilona smyga sig på, efter andra barnet & en hormonspiral sa det bara pang (faktiskt hann jag aldrig förstå hur illa det var innan det var ett faktum).
133 kg tror jag var toppnoteringen, sen tog jag mig ner till ca 115, men hamnade ganska snart på 119. Lovade mig själv att aldrig komma över 120 kg strecket igen & vips så vägde jag 127!!!
Näe, då bestämde jag mig för att ta kontakt med hälsocentralen för att få hjälp, var på det klara med att jag behöver en operation. Gastric bypass. Detta var i början på mars 2012. Fick klartecken av min läkare, han skickade en remiss till sjukhuset.
Fick ett brev att det var två månaders väntetid, vet att detta brukar vara en långdragen process & tänkte för mig själv att om jag får en operation så blir det ju tidigast 2013.
Tji fick jag, men tar det i nästa inlägg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar